Hur långt ska det behöva gå?

Börjar bli rättsåjävla trött på mig själv! Alltid så satans rädd och orolig för att trampa någon annan på tårna! Nedvärderar mig själv som en röv på det viset tydligen. Pratat med mamma om allt sånt, känns skönt att hon skakar om en lite. Jag förstår precis vad hon menar men oooooooh så svårt att släppa saker.
Jag ska VERKLIGEN ta mig själv i kragen och ge blanka fan i ifall nån är sur på mig eller vad det nu kan vara. För om jag frågar och man inte får ett svar så får det fan va så. Då är det LÅNGT ifrån mitt problem. Jag kan bara göra mitt bästa och det är vad jag tänker göra nu. Jag är värd mer än mina egna tankar om mig själv. Jag har börjat att stå upp för mig själv redan och jag tänker bli som jag var innan, jag ska hitta dit för så här vill jag INTE ha det. Är sjukligt trött på det. Det får fan vara nog och jag har fan fått nog nu! Detta ska inte gnaga på mig längre, jag växer och det fort.

Nog om det! Det går framåt som bara den med lille Theo! Han börjar bli riktigt duktig och det är skit kul! :D Halt galet, trodde aldrig han skulle komma så långt som han gjort! Det har varit mödan värd, jag och Erika har rent ut sagt kämpat som djur och jag är stolt över hur mycket som händer med honom!

Nu bär det strax av till jobbet! Lite kväll med Sara och det gillar vi. Det har gått snabbt men hon är så jäkla härlig och vi har så roligt ihopa. Hon är så ärlig och säger vad hon tycker och tänker och det gillar jag hos ju folk! :D